I går var min första dag på ledigheten. Den tillbringade jag hemma hos Bebe, och sedan åkte vi i samlad trupp ner till Mojmoj och Moffa. Där fikades det, men inte fick man någon bulle. Jag var fullt upptagen med att cykla när bullarna dukades fram och när jag kom till bordet hade alla bullar ätits upp. Hmpf! Efter ett par timmar åkte vi hem, och mamma började bära en massa brädor och sopor som ska till den stora stationen som har en tjaktåj som åker omkring. När hon var klar med det så började jag och hon att bära bord och stolar till altanen och hänga upp lyktor och göra mysigt. Där kan man sitta och fika fast det regnar nu! Jimmy drog ut någon jättekonstig mackapär från förrådet, och när han startade den så flög gräset hej vilt. Det var superspännande och jag gick på behörigt avstånd bakom honom hela tiden. Mamma skakade på huvudet några gånger och undrade om inte Jimmy skulle vänta med att klippa gräset tills dom hade fixat iordning gräsklipparen, men inte. När min Jimmy har bestämt sig, så har han. Nu är gräset jättefint klippt, med en grästrimmer. Den ni ;) Jimmy klagade lite på ont i ryggen när han kom in. Tur att man inte bor på en herrgård. Förstår ni vad mamma och jag hade fått stå ut med då?
Jag och Jimmy skuttade iaf in i duschen medan mamma trodde hon skulle få en lugn stund. Icke! Efter tio minuter hade Jimmy duschat klart och jag var i full färd med att rikta duschslangen ut genom draperiet. Vet ni hur kul det är att se Jimmy studsa omkring i handduk och ropa: "NEJ! NEJ! NEJ LEÓN! NEEJ!!!" samtidigt som han försöker torka upp allt vatten med en liten kökssvamp?? Det är jättekul! Ni borde prova det någon gång.
När jag kom ut ur duschen stod Bebe där! Hon hade saknat mig så mycket att hon kom över. Tydligen var klockan redan halv sju så det blev lite panik där med maten. Medan mamma och Jimmy (Skulle tro att det mestadels var mamma) gjorde pannkakor la sig jag och Bebe i soffan och kollade på trollet Arthur. Sen minns jag inte så mycket mer, för jag somnade!
Vaknade imorse någon gång och smög in till mamma och Jimmy. Stod ett tag och filurade hur jag snällast skulle väcka mamma. Kom fram till att klassikern aldrig var fel. Smög fram till hennes sida, tog ett stadigt grepp om hennes hår och lyfte upp min iskalla fot i hennes ansikte och försökte dra mig upp. Ja ni förstår ju hur effektivt det är. Hon var uppe på en minut, om inte mindre. Där blev man servad med frukost, helt underbart! Mamma presenterade kaviar och leverpastej, men icke. Jag har ju sovit hos Bebe, och har där lärt mig vad riktigt kvalité innebär. Jag ska ha mackor med sylt tack så mycket.
När Jimmy äntligen gått upp blev det frukost omgång två. Sen satte vi igång. Jag och Jimmy gömde oss under täcket för "Mamma Snigel" var på väg. Och helt plötsligt stod hon där. Jag blev livrädd och hade ingenstans att värja mig för hennes klor! Det hade inte Jimmy heller, men jag känner att jag var den som blev mest utsatt ändå...
Efter allt lek och stoj kände jag att jag blev hungrig igen. Jimmy också och han ville ha makaroner och köttbullar. Jag vänder mig mot mamma.
"Du laga matajonej o töttbollar"
"Nej, jag vill inte laga mat åt er. Det får ni göra själva."
Vilken oförskämdhet! Som tur var så fick jag medhåll av Jimmy. Mamma fick visst laga mat till oss.
"Nej León. Du vill ha makaroner. Och Jimmy vill ha makaroner. Jag vill inte ha makaroner, så då får ni laga makaroner."
Spänner min blåa blick på henne.
"NEJ! DU LAGA MAT TILL MIG OCH JIMMY!"
Det fungerade inte. Men magen kurrar och jag naglar fast Jimmy med blicken. Leendet når ända upp till ögonen och jag lägger huvudet på sne.
"Liite Jimmylunch?"
Jimmy kände av vad som skulle komma och stannade upp i en rörelse.
"Vad sa du?"
"Dags föj lite Jimmylunch nu..."
Sen kastade jag mig över honom och åt på både mage, panna och lår.
Nu är jag både mätt och trött, så jag och Jimmy (det som finns kvar av honom) ska bädda ner oss i sängen och kolla på Lejonkungen. Jag gör det väl iof mest för Jimmys skull, men eftersom det är jag som ska vara barnet får jag väl spela med...